Från 9.15 i morse till 16.00 nu på eftermiddagen har jag suttit på en föreläsning, och inte en enda gång har jag mist uppmärksamheten eller slutat lyssna. Då vet man att det var en bra föreläsare.

Vi håller på med Temat Sorg och Kris nu och hon som föreläste idag arbetar som kurator på Hematologen (leukemiavdelningen) och i krisgruppen på lasarettet.

,

Hon har berättat ingående och gett exempel från "fall" som hon varit med om. Personer som hon har träffat, syner hon har sett och situationer som hon har hamnat i har hon varsamt berättat om och framkallade känslor som inte gick att hejda hos oss i publiken.

,

Nu, mer än någonsin, förstår jag hur viktigt det är att ta tillvara på livet.

Som hon själv sa så har hon, sen hon började jobba med detta, sett livet ur en annan vinkel. Så fort ett infall om att göra något dyker upp, då gör hon det direkt. Allt som är kul, allt hon vill prova, allt hon är TVEKSAM till, Gör hon utan att fundera en gång till. Hellre prova och se vad som händer än att ångra att jag aldrig gjorde det.

Livet är till för att levas och absolut INGEN vet när det tar slut. Chansningar och tuffhet är människans bästa vän, tveksamhet och feghet är människans största ovän.

,

Ett ljus har gått upp för mig hur lyckligt lottad och hur nöjd jag är med mitt liv så här långt. Jag kommer aldrig någonsin mer att gnälla eller klaga på lite förkylning, trötthet eller en dålig dag på jobbet. Det finns de som har det MYCKET värre.

Men, Självklart är det även okej att vara ledsen och olycklig ibland. Det viktigaste då är att få ur all ledsamhet ur kroppen, även om det tar flera dagar av gråtande. Få det ur kroppen bara och ta sen sikte på framtiden.