10 Januari 2011

Goddag mina kära läsare! (om jag nu har några?)

Nu är det Måndag och livet börjar rulla på som vanligt igen efter all ledighet, julmys och gott gott.
Oj vad jag tyckte det var kämpigt att gå upp imorse. När klockan ringde 5.50 höll jag på att svimma. Det går minsan snabbt att bli lat vill jag lova. Men upp kom jag och till Örebro kom jag också. Pluggade med gruppen hela dagen från 9-15 vilket resulterade i en färdig seminarieupgigt i organisationsteori, ett färdigt projekt om Hemlöshet i England och en planerad redovisning. Åh vad vi är effektiva.
   Nu är jag återigen ledig i två dagar, sen har vi redovisning torsdag och fredag och sen är den här terminen SLUT!! Äntligen!!!
   På Måndag kl 8.30 börjar jag min praktik och ska sen under 20 veckor framåt prova på livet som socionom på riktigt. Det ska bli såå spännande.. Givetvis står jag under tystnadsplikt men jag kommer självklart att uppdatera er om hur det går åtminstonde, även om jag inte kan beskriva mina dagar kanske.

För övrigt så har jag och Johan precis kollat klart på Säsong 1 av "Sons of Anarchy" och självklart är vi helt fast. Det har blivit vårat nya kvällsnöje att se ett avsnitt, och kanske två, till och med tre ibland. Jag har varit upp på stan och köpt säsong 2 nu för att överraska honom när han kommer från jobbet :) Hoppas han blir glad. Jag har även laddat upp med goda mackor och thé. Jag tror att det blir en Hitt..

Tillsammans med min snygging till sambo i soffan

        

                          och

tillsammans med den här snyggingen på tvn..

    

   Kommer det nog bli en kanonbra kväll... :)




Det har även hänt tråkiga saker på sistonde. Händelser som får mig att verkligen uppskatta det jag har, det får mig också att förstå hur onödigt det är att stressa upp sig och planera inför framtiden (en dag i taget räcker), det får mig också att inse hur orättvist livet kan vara.
Jag tänker på hela familjen och skänker er all värme och kärlek som jag kan åstadkomma. Att något sånt här händer är så frukansvärt tragiskt och orättvist. Den maktlöshet vi faktiskt kan ha över vårat eget liv blir så uppenbar och jag hoppas att människor är medvetna om detta.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0