Jag tror inte att någon egentligen tänkte på någonting, det var så mycket känslor, förväntningar, förhoppningar, glädje, sorg, höga ljud och fullständigt kaos. Nej, det fanns nog inte tid att tänka på något speciellt. Kaosen var verkligen total. Jag tror aldrig jag har hört så  mycket konstiga, illalåtande och helt underbara toner på en och samma gång och på en och samma plats. Visselpipor, partytutor, visslingar, skratt, gråt och en väldigt massa ramsor.
Stämningen! pirret i magen, känslan av att höra ihop men snart splittras, nervositeten och ivern. Känslan var UNDERBAR!


Det ögonblick som jag aldrig kommer att glömma är minuterna som var strax innan dörrarna öppnades på Högbergsskolan och jag tillsammans med min klass SPSP3a hade tagit STUDENTEN år 2005.